Torsdag 21 oktober 2010.

Vi fick en trevlig introduktion idag av Niall Byrne, en professor emeritus på drygt 70 år. Han berättade att han var med och startade the Wilson Centre på 90-talet tillsammans med Richard Reznick, som ju ska få vårt pris om en månad J. Jag hade inte det klart för mig, att Reznick startade the Wilson Centre! Niall, vars namn var från Irland och egentligen en amerikanisering av det isländska namnjet Njal, visade oss runt på centret, som helt enkelt består av en stor mängd kontor. Där sitter forskarna, http://cre.med.utoronto.ca/Staff/Scientists/tabid/63/Default.aspx

som oftast delar sin tjänst mellan Centret och någon annan institution eller klinik, ’the fellows’ som är doktorander eller masterstudenter, och en del visiting scholars. Det var tydligt att Niall har en tydlig vision med Wilson Centrets verksamhet: ”Advancing health care and practice through educational research”. Han talade om utbildningarna och sjukhusets sociala ansvar, vilket han håller på att skriva om. En viktig fråga som återkom i vår diskussion var att verkligen låta Scholarship och Research vara utgångspunkten för förändring, något som mycket lättare kan accepteras av både allmänheten och studenter och patietner, än att man lägger upp strategiska planer som slaviskt ska följas. Kärnan i the Wilson Centre handlar således om att ställa pedagogiska/ högskolepedagogiska frågor ute i både utbildnings och vård-organisationen. Sjukhuset betalar 50% av centrets budget och utbildningarna 25%. Resten kommer från externa forskningsmedel.

En intressant sak som kom upp var att utvecklingen av Can MEDs, som tydligen Reznick initierade och ledde, är enligt Niall en konstruktion som kan sägas vara artificiell. Den bygger egentligen inte på vilka kompetenser man ser hos praktiserande läkare, utan på en önskan hos en grupp erfarna läkare vid den tiden (90-talet). De kompetenser som behöver utvecklas är dessutom något som troligen förändras över tid, och kanske behöver de omformuleras nu. Paradoxalt nog har det tagit så här lång tid att verkligen implementera dem inom sjukvården och undervisningssjukhusen.

Några idéer jag fick efter vår promenad runt centret:

- Sätt upp artikelhållare på lite olika platser, där kopior av de senast publicerade artiklarna finns att bara ta.

- Policy för anställning ligger i linje med den värdegrund som genomsyrar centrat – vilken är vår värdegrund? Relationen mission-vision-objectives-values

- Att uppmärksamma dekanus (och andra) på att vi inte löser pedagogiska problem (bara) utan ställer komplexa frågor om komplexa problem. Istället för att ägna oss åt rekommendationer, fokusera på att skapa ’evidens’. Vad görs idag som fungerar? Vad görs inte? = Research approach to change (Scholarship of Medical Education)