Är på en konferens i Tartu, Estland på temat ”University teaching as scholarship”. Första key-note-presentationen var med Prof Kirsti Lonka från Finland. En intressant sak som hon tog upp:

- Enligt studier i Finland anser alumnipersoner som studerat vid Helsingfors universitet att 60% av de kompetenser de använder i sitt arbete har de varit tvungna att lära sig efter sin utbildning. Hur ser detta ut i Sverige?

Kirsti talade om vikten av intresse för sina studier och dess korrelation med att lyckas i sina studier. Det är lätt att då tänka att ”jamen de som är intresserade lär sig och de andra gör det inte”. Enligt forskning (Hidi & Renninger, 2006) visar det sig dock att intresse är beroende av flera olika aspekter, däribland förförståelse och vilken nivå av stress eller ångest man upplever. Hon ritade upp en ’fyrfältare’(the four-channel model of flow av Csikscentmihalyi, 1993) enligt nedan: bild kommer snart.

Csikzenmihaly introducerade begreppet Flow, vilket kan sagas stå för den optimala, känslomässiga erfarenheten. Flow är den dynamiska styrkan i intellektuell utveckling. Lonka menade att högre utbildning borde vara optimal för att skapa Flow, hos studenter, och akademiker. Hon visade på en studie som hon bidragit i (Litmanen & Lonka, 2008) som visat att folk glömmer den oro eller stress de upplever i en uppgift, men minns flow. Genom att i det s k CASS-projektet, där studenter har ombetts fylla i sin emotionella sinnesstämning vid olika tidpunkter under dagen, har det blivit möjligt att visa att flow väldigt ofta följer på en upplevelse av ångest eller stress. Detta kan vara ett stöd för studenter. Optimala miljöer för att flow ska skapas verkar vara när man arbetar i mindre grupp, eller i biblioteket. Med andra ord är ’boredom – att vara uttråkad – betydlidligt sämre för lärandet än anxiety/ oro eller stress