Igår var jag på en eftermiddags om anordnades av Karolinska institutets framtidsråd. Det var en TEDx-event (för mer info se http://www.ted.com/pages/468), och bestod av sex korta föreläsningar om kreativitet. Som helhet var det en inspirerande och intressant eftermiddag. Alla talarna (enbart män - man hade verkligen försökt få dit en kvinna - är kvinnor mer restriktiva med att framhålla sin kreativitet?) belyste ämnet från olika perspektiv; kreativitet i organisationer, kreativitet i hjärnan, kreativitet ur ett utvecklings och utbildningsperspektiv, kreativitet från ledningsperspektiv osv. Om man vill se föreläsningarna finns de på http://bambuser.com/channel/tedxkarolins...linskainstitutet

Först ut var Per Christensen, psykolog från Karlstad universitet, jag tyckte hans föreläsning var väldigt intressant. Han har skrivit om kreativitet i organisationer och hade undersökt hur vanliga människor är kreativa i sina organisationer. Han fann at kreativa grupper av människor använder okända 'solution spaces' - dvs inte självklar kunskap utan man går ett steg till. Inte så konstigt kanske. Men han undrade också varför det var så och när man frågade dem visade det sig att det var själva uppgiften som de fann intressant av en eller annan anledning, t ex att den påminde dem om något eller var relevant av en eller annan orsak. Hans slutsats var att det var fråga om s k intern motivation (intrinsic motivation). Detta är ju också något som vi försöker skapa i undervisningen, genom att skapa relevanta och spännande uppgifter för studenterna, finns större möjlighet för att studenterna är motiverade när de försöker lösa uppgiften.

Vidare hade han frågat ett antal VDar för stora företag i världen vad de tyckte om kreativitet. Han blev besviken när det visade sig att de ofta ville ha mindre kreativitet av sina anställda och drog slutsatsen att det handlade om att deras definition av kreativitet huvudsakligen fokuserade på att de vill ha stabilitet och inte kaos inom organisationen. Pers definition av kreativitet innebar att det handlar om:

nya, originella idéer

värdefulla idéer

handlingsbara idéer

Den sista, att idéerna ska vara handlingsbara är mer ovanliga och goda idéer faller ofta på detta.

Slutligen berättade Per Christensen om en studie där personer inom ett företag och personer ur allmänheten tävlade om vem som var mest kreativ. Allmänheten fick gå ut i sin vardag och identifiera problem, samt föreslå lösningar, och de inom organisationen fick under samma tid sitta i grupper eller hur som helst för att komma på nya idéer. Allmänhetens förslag och företagets förslag värderades sedan av några utomstående i relation till kriterierna ovan. Allmänheten vann överlägset både vad gällde originalitet och värde. Vad gällde handlingsbarheten blev det lika.

Istället för att hänvisa till intern motivation skulle jag dock tycka att det här har med själva sammanhanget, kontexten, att göra. Allmänheten finner problem i ett sammanhang och sammanhanget ger problemet värde på ett helt annat sätt än om man sitter i en organisation och så att säga tänker ut ett problem.

Frågor som man kan ställa sig efter denna föreläsning är då: hur kan vi inom universitetsvärlden skapa både sammanhang och relevans för studenter på bästa sätt, där de får vara kreativa, utveckla sin kreativitet och utmana den? Ja, man kan väl lungnt säga att undervisningsformerna måste designas så att man BÅDE får input och kan producera output. Att gå ut i verkligheten istället för att göra allt inom universitetets väggar är ju också centralt - men hur utnyttjas det sedan, alltså den erfarenhet som studenter får när de t ex varit i primärvåden eller i verksamhetsförlagd utbildning? Ger man dem i uppgift att vara uppmärksamma på vad som skulle kunna utvecklas och förbättras i det de är med om? -eller inte?

I Canada köpte jag boken Foucault for beginners. En perfekt bok att ha med sig på bussen och T-banan till och från jobbet visade det sig. Kontentan av hans fem stora verk finns summerade och beskrivna på ett lättillgängligt sätt. Jag minns att jag läste Foucault när jag pluggade sociologi i Lund, men jag måste erkänna att jag då inte fick tag på vad det hela egentligen handlade om. Nu däremot måste jag säga att hans tankegångar är otroligt intressanta, stora och intressanta!

Sammanfattningsvis så kan man väl säga att han ser samhället genom en lins där maktrelationer och maktutövande är centrala. Detta framträder framför allt när man tittar på vad som är normalt och vad som räknas som onormalt. Det innebär att det sätt som man ser på, och det sätt som man benämner något, säger något om vad man accepterar som över- respektive underordnat. Foucaults 1:a verk handlar om vad som anses vara 'madness', galenskap. När han studerat samhällets uppfattning av galenskap över tid från medeltiden och framåt visar det sig (så klart) att uppfattningen har förändrats. Det som är intressant tycker jag är att han återkommer till detta med galenskap igen och igen. Troligen har detta att göra med att han själv gick i psykoanalys och under perioder av sitt liv hamnade i händerna på 'vården' vad jag förstår.

I hans andra verk 'The Birth of the Clinic', blir det han skriver än mer intressant ur ett medicinsk-pedagogiskt perspektiv. Han beskriver hur sjukhuset och universitetet länge var två separata institutioner, något som förändrades efter den Franska Revolutionen, vad jag förstår. Då hade man återgått till att sjuka skulle behandlas hemma, och att ingen hade mer kunskap än någon annan och därför hade läkarna plötsligt ingenstans att lära sig bli läkare. Så småningom insåg man orimligheten i detta och universitetssjukhusen började växa fram. The birth of the clinic.

Här började man undervisa i sjukhusmiljö. Det blev vanligt att överläkaren tog med sig kandidater på sina ronder, där de fick lära sig i praktiken. Professorn i medicin fick mycket makt genom att han examinerade både patienter och studenter (examined). Samtidigt tog han en risk eftersom om han gjorde ett misstag skulle det ske framför studenternas ögon. Patienterna accepterar detta - ja de kanske dog, men i så fall för en nobel sak - kunskapens utveckling. I detta läget börjar också olika sjukdomar få olika kliniker. Sjukdomen är det som är intressant, inte individen. Ju ovanligare sjukdom, desto intressantare patient. Det spatiala utrymmet mellan sjukdomarna får betydelse och läkarens blick, 'gaze', undslipper inget.

Hur ser detta ut idag? Hur ser maktrelationerna ut i sjukhusvärlden och hur är den relaterad till den akademiska världen. På ett universitetssjukhus som Karolinska är det t ex självklart att överläkaren har disputerat - vetenskaplighet och expertis inom professionen ska gå hand i hand. Vad vinner man på detta? Nu föreligger förslag från KIs ledning att man ska kunna bli docent genom att uppvisa expertis vetenskapligt - pedagogiskt - eller kliniskt. Bra! Tycker många med mig. Gå från implicita strukturer till mer explicita, och ge erkännande för expertis inom pedagogisk och klinisk verksamhet som går hand i hand med vetenskapligheten!

Surfade runt lite på youtube för att se om jag kunde hitta en film som var SÅ bra, men som jag fortfarande inte lyckats hitta igen. Däremot hittade jag en annan, som talar om varför och hur man kan använda mentometers, eller 'clickers' i föreläsningar. Jag vet att flera personer på KI använder mentometer, bl a Matti Nikkola på CMB, men jag vet egentligen inte hur det används. Här får man en bra inblick i dess styrkor: http://www.youtube.com/watch?v=tpAEx2abKBQ

Det fanns även en länk till mer information och en del forskningsartiklar på området i videon, vilket jag tyckte det var lika bra att ta en titt på. Inga konstigheter egentligen. Fördelarna har att göra med mer aktiva studenter, möjlighet att få till en dialog både lärare-studenter och mellan studenter kring svar på olika frågor. Något som jag själv använder då och då är att be folk räcka upp handen om de håller med ett påstående eller ej, men mentometern gör ju att deltagarna är anonyma, vilket kan vara en fördel. Jag har själv varit med om detta som inledning på AMEE konferensen (www.amee.org) flera år. Det är ett roligt sätt att ta reda på vilka ens åhörare är egentligen, inte minst på en konferens med 3000 deltagare.

Nedan är listan på fördelarna med clickers som fanns i en av artiklarna 

Clickers in the Large Classroom: Current Research and Best-Practice Tips

Jane E. Caldwell

1. to increase or manage interaction, through questions that:
   • start or focus discussions (Jackson and Trees, 2003)
   • require interaction with peers (Knight and Wood, 2005)
   • collect votes after a debate (Draper, 2002)
2. to assess student preparation and ensure accountability, through:
   • questions about reading or homework (Knight and Wood, 2005)
   • prelab questions
3. to find out more about students, by:
   • surveying students' thoughts about the pace, effectiveness, style, or topic of lecture
   • polling student opinions or attitudes
   • probing students' pre-existing level of understanding
   • asking how students feel about clickers and/or active learning
4. for formative (i.e., diagnostic) assessment, through questions that:
   • assess students' understanding of material in lecture
   • reveal student misunderstandings of lecture (e.g., Wood, 2004)
   • determine future direction of lecture, including the level of detail needed
   • test students' understanding of previous lecture notes
   • assess students' ability to apply lecture material to a new situation
   • determine whether students are ready to continue after working a problem (Poulis et al., 1998)
   • allow students to assess their own level of understanding at the end of a class (Halloran, 1995)
5. for quizzes or tests (Draper, 2002) although reports of using clickers for summative high-stakes testing are relatively rare. Quiz questions typically check whether students are:
   • paying attention
   • taking good notes
   • preparing for class or labs
   • keeping up with homework
   • actively thinking
   • able to recall material from previous lectures
6. to do practice problems, especially in math, chemistry, engineering, or physics courses
7. to guide thinking, review, or teach, including questions used to:
   • review at the end of lecture
   • give prelab tutorials (Draper, 2002)
   • review for a test (Jackson and Trees, 2003)
   • lead students through a multistep process by asking which step should come next (Wood, 2004)
8. to conduct experiments on or illustrate human responses (Draper et al., 2002; Simpson and Oliver, 2006)
9. to make lecture fun.