Idag på KI:s utbildningskongress talade universitetskansler Lars Haikola på temat ’Nytt kvalitetsutvärderingssystem 2011-2014'.

KI ’drabbas’, som Haikola uttryckte det redan i första cykeln nu i vår genom att psykologprogrammet ingår i granskningen. Tanken för systemet är att kontrollera slutproduktens resultat, sade Hakikola, och det måste vara ett likvärdigt, förutsägbart och transparant system. Alla 1600 svenska examina ska utvärderas under 3 och ett halvt år, vilket ju kan tyckas vara en helt omöjlig uppgift i mina öron.

Haikola menade att man kommer inte från högskoleverkets sida att kunna göra insatta värderingar, utan det är lärare/ forskare och yrkesverksamma som ska utföra en ’peer review’. Helst vill Haikola att vi ser detta som en peer review process, vilket också avspeglas i ’bristen på ekonomisk ersättning’ till sakkunniga. 15 miljoner kroner avsätts för detta. Dock måste jag säga att han var lite svävande på målet, för även om han använde begreppet peer review så talade han också om att det snarare är resultatmätning än utvärdering. Dessa två förhållningssätt till kvalitetssäkring är i mina öron nästan diamentalt olika.

Omdömet sker på en tregradig skala och om man får högsta betyg får man lite extra resurser. Lägsta betyg ifrågasätter examenstillståndet. Haikola tror att detta kommer att ha ett visst värde, inte minst det lägsta betyget.

HSV utvärderar resultat – vägen dit hanterar lärosätena själva. Detta är regeringens ideologi, som HSV måste följa (detta bråkades det ju om en hel del och ledde till förre kanslerns avgång/ hopp vad jag förstått). Detta ideologiskifte förtjänar egentligen att man byter namn från utvärdering till resultatmätning, tyckte Haikola. Haikola menar dessutom att även självvärderingen är en helt ny grej och inte bör jämföras med den gamla självvärderingen som lärosätena gjorde.  Det är också viktigt att komma ihåt att det är ett riksdagsbeslut som ligger bakom denna förändring, inte bara regeringen (och framför allt inte HSV, om man läser mellan raderna )

Vad menar då regeringen med resultat?

Man menar hur väl utbildningen uppfyller kraven i högskolelagen och förordningen (examensbeskrivningarna). Haikola tycker ändå att det känns rimligt att man utvärderar mot nationellt givna mål. Problemen ligger inte i ideologin, utan i så fall i metodologin. ”Det kan vara svårt att hantera målen till observerbara och hanterbara faktorer” , sade han (det känns ju tryggt).

Processen: 10-20 personer utgör en bedömargrupp som föreslår vilka mål som ska utvärderas. Man kan fråga sig varför bara några mål, men Haikola menar att det är orimligt att utvärdera alla mål. Målen konkretiseras sedan i form av kriterier på tre nivåer. Några kunskapsmål, några färdighetsmål och några värderingsmål kommer att väljas ut av ’peers’ (hur dessa peers väljs ut är dock inte klart vad jag förstår, detta måste ju också vara transparent!) . Därefter kallas till möte med lärosätena för att diskutera kriterierna innan de senast beslutas (myndighetsbeslut) i mars-april. Först då kan man börja skriva sin självvärdering. Processen är alltså av en mycket tydligare karaktär, och mycket mer transparent.

Spontant tycker jag att det är väldigt bra med denna del av processen, att det först och främst över huvud taget FINNS transparenta kriterier, vilket det ju inte riktigt fanns tidigare.

De olika typerna av underlag som används för bedömningen är:

1. Studenternas examensarbeten
2. Självvärdering
3. Alumnienkäter
4. Studenternas erfarenheter av måluppfyllelse

Samt platsbesök.

Tanken är att hela utbildningen ska speglas i examensarbetet. För statsvetare passar detta bra, men för yrkesexamina passar det sämre, höll Haikola med om, vilket han menade att statsmakterna är medvetna om. Men han menade att man vill att examensarbetena ska vara ’kronan på verket’ för alla utbildningar, vilket ju ger vissa incitament till t ex läkarprogrammet på KI, som har sitt examensarbete på termin 7.

Högst 24, minst 5 arbeten bedöms, och de läses mot de urvalda målen i relation till kriterierna.

Självvärderingen ska redovisa måluppfyllelse, utbildningens förutsättningar och ’andra förhållanden’. De förutsättningar som påverkar målens resultat ska redovisas. Anledningen till att ha självvärderingen är att redovisa måluppfyllelse. Vissa utbildningar passar illa för det här systemet (eller tvärtom kanske?). Det är t ex ganska svårt att uppvisa i ett examensarbete hur studenten ”visar självkännedom och empatisk förmåga” eller ”förmåga till lagarbete och samverkan med andra yrkesgrupper såväl inom hälso- och sjukvården som inom vård och omsorg'.

Haikola menar att visst är det så att det svenska högskolesystemet med ackumulering av kurser för att uppnå examen gör det svårt att bedöma om studenterna faktiskt uppnår examenskraven. Det nya systemet är en blandning av olika system, där vi kanske måste (om jag tolkar Haikola rätt) ändra oss från det ackumulerade till det integrerade systemet, med slutexamen. Vad för underlag kan vi tänkas ha på lärosätena för att visa att exaemenskraven är uppnådda?

HSVs förslag till vad för slags dokument/ bevis som kan redovisas i självvärderingen är:

-         sammanställningar och analyser, gärna belysta med exempel, av olika arbeten och uppgifter som studenterna genomfört, av examinationsuppgifter, resultat från utvärderingar och uppföljningar, av constructive alignment, av progressionen.

Spontant kan jag inte påstå att jag vet om att denna sorts analyser finns. Traditionellt sett analyseras inte pedagogiska frågor på detta sätt, man gör, men vänder inte sina forskningsmässiga (scholarly) glasögon mot den egna organisationen.

Utbildningens förutsättningar handlar om att analysera lärarkompetens, lärarkapacitet i relation till de utvalda målen, samt studenternas förutsättningar om de är av relevans för utbildningens resultat.

Studenternas erfarenheter kommer att handla om hur vår utbildning når målen och ske genom strukturerade gruppintervjuer.

Sammanfattningsvis tyckte jag att en hel del frågetecken rätades ut av Haikolas föreläsning. Signalen är tydlig, vi måste tänka annorlunda kring examensarbeten, inte minst när det gäller professionsutbildningar. Vi behöver lyfta frågan om hur examensarbeten kan utgöra grund för att säga något om kvaliteten på våra utbildningar och då främst i relation till examensmålen. Naturligtvis är alla mål inte möjliga att få en uppfattning av genom examensarbetet, därför behöver vi diskutera vilka mål som däremot kan, eller skulle kunna ingå som specifikt relaterade till examensarbetet, och bryta ner dem så att det blir meningsfullt på respektive utbildning.

Tydligt är dock att nu är det utbildningarna som ska anpassas till systemet, inte tvärtom. Regering och riksdag har lagt ut sina pekpinnar, och det är så att säga bara att följa dem!

 

Anders Ambrén KTH

29 mars 2011 16:25

HSV var på kth och presenterade den nya utvärderingen. Kolla gärna in videon från KTH http://streams.sys.kth.se/player/flv.asp?URL=000000696816000-38782-336528956-765479683 som vi lovat ta bort i slutet av april.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den 24 september anordnades vid KI et SHERN-seminarium (www.swednetworks.se/shern) med Vicky Gunn från Glasgow University. Titeln var: Do research-teaching linkaging have anything to do with students’ working life? Vicky började med att hän...

Anne Mette Mörke, Aarhus Universitet, Center for Medicinsk Uddannelse är docent i medicinsk pedagogik besökte oss på Centrum för Medicinsk Pedagogik den 24 april 2012. Hon arbetar vid en forskningsenhet med akademiska tjänster där forskning och utbil...

Sedan Myndigheten för nätverk och samverkan i högre utbildning lades ner finns i Sverige ingen oberoende enhet som intresserar sig för att lägga tid, och resurser, på att problematisera och undersöka systematiska förändringar inom högskolan. Swednet ...

Hej,Jag har nyligen tagit del av rapporten 'Generell vägledning för självvärdering i Högskoleverkets system för kvalitetsutvärdering 2011-2014'. På sidan 11 i denna rapport ombeds utbildningarna redovisa Lärarkompetens och lärarkapacitet. Till min oe...

Swednetkonferens 5 maj 2011. Keynote: Björn Stensaker, Oslo Universitet   Pedagogisk utviklingsarbeid – fra individorientering til organisasjonsfokus?   Stensaker började med att berätta att han ursprungligen är statsvetare och organi...