Utbildningskvalitet som fråga syns inte särskilt bra i pressen och är därmed inte ett ’problem’ eller något som behöver ägnas särskilt stor energi. Om man läser boken ’good to great and the social sectors’ av Jim Collins, talar han om strategier för att arbeta med förändring. Det är då viktigt att synliggöra det ’gap’ som finns mellan hur det är och hur man skulle vilja ha det. Vad gäller utbildning ställer sig då frågan om vilka verktyg vi har för att beskriva hur utbildningskvaliteten ser ut, hur det är. Verktygen kan naturligtvis utgöras av Högskoleverkets rapporter, men det kan också handla om att man frågar sina studenter eller lärare och kollegor inom högskolan vad de anser. På många högskolor och universitet runtom i landet har olika ’barometrar’ blivit vanliga – studentbarometer, doktorandbarometer, lärarbarometer. Är dessa något man skulle kunna ha som utgångspunk i en analys och eventuell jämförelse lärosäten emellan? Ett annat förhållningssätt är att fundera över vad det är man egentligen vill uppnå. Bra utbildningsverksamhet ska belönas! Vid vilka lärosäten belönas då bra utbildningsverksamhet? Hur ser det ut och vad får det för resultat? Kanske skulle man kunna titta på var pedagogiska meritportföljer har implementerats, och vad dess konsekvenser är. De flesta känner numera till LTHs Pedagogiska Akademi (http://www.lth.se/genombrottet/pedagogisk_meritvaerdering_bl_a_lths_pedagogiska_a
kademi/) där lärare som har producerat och fått sin pedagogiska meritportfölj godkänd får löneökning, samtidigt som institutionen får ökade resurser. Finns det tendenser att göra liknande initiativ på andra högskolor och universitet? Är det så vi vill ha det? Eller, hur ser vår målbild ut egentligen?