Direktlänk till inlägg 4 november 2010
Richard Reznick, som är en av årets pristagare, är kirurg och nybliven dekan på Queens university i Canada. Han har arbetat med att implementera check-listor som del i rutinen vid operationer. Denna state-of-the-art föreläsning handlar om simuleringars roll i utvecklingen av utbildningar inom medicin. Han började med att fråga vår dekanus Sari Ponzer om hennes grundstudenter kan utföra en höftoperation, och om inte varför det?
Årets pristagare i medicinsk pedagogisk forskning, Richard Reznick och David Irby, samt Karolinska Institutets dekanus för utbildning, Sari Ponzer
Reznick menar att simuleringar är vägen framåt och att simulerade patienter har varit väldigt framgångsrika som väg att lära sig, och att ’low-tech’ ofta är lika effektivt som ’high-tech’. Simuleringar kan förstås ALDRIG vara istället för den verkliga erfarenheten av att möta patienter och operera.
HIstoristk kommer simulering från användandet av standardiserade patienter, t ex i OSCE-examinationer, hur man lär sig 'medical failure disclosure' , dvs att ta hand om och kommunicera kring de misstag som ibland begås av läkare. Man har byggt olika laboratorier där studenter kan träna specifika färdigheter (skills labs). När novisen går in i operationssalen är det mycket hon behöver lära sig, vad gäller bedömning, uppfattning, tekniker, contexten och det finns inte så mycket tid över för ytterligare lärande. Reznick menar att om man får öva utanför operationssalen, i en simulering, frigörs tid för att lära sig även andra saker, som kommunikation tex. Hans försök visar att AT-läkare (motsv) som fått en intensivkurs i simulerad miljö direkt när de kom till kirurgkliniken efter kort tid var lika duktiga som ST-läkarna som varit där i fem år.
Han visade också skillnaden på studenter (ST) som fått ’high-fidelity’, ’low-fidelity’ och en föreläsning på samma område inom urologi (intubation). Det var inte så stor skillnad mellan high och low-tech som man skulle kunna tro. Vi måste vara försiktiga med att anta att verkligheten är så mycket bättre än high och low-tech simulering. Realism i simuleringar är också oerhört viktiga för simuleringar.
Om vi tränar i ett labb räcker det dock inte med en eller ett par dagar. Man behöver återkommande träna över en längre period. Att skapa möjlighet för den som ska lära sig att gå hem och reflektera över vad som gick bra och mindre bra för att några dagar senare komma tillbaka och träna igen är oslagbart, menar Reznick.
Reznick berättar om en lärare som skulle undervisa i Laprascopi i Botswana, 2 av 12 klarade examinationen. Då fortsatte han att undervisa dem över Skype, där han och läkaren i Botswana använde simulering parallellt, så att båda såg var och en på sitt håll, två skärmar med vad de gjorde. Så småningom lärde sig alla 12 hur man gjorde. Han visade också ett filmklipp från virtuell nevrokirurgi – 20 nevrokirurger sitter i ett rum och tränar i sumulatorer - detta är framtiden.
En oerhört viktig del är dock ’debriefing’. Piloter gör detta konstant i samband med simuleringar – något som räddar liv, detta borde kirurger också göra, menar Reznick.
Slutligen gjorde han en jämförelse med sin son, som spelar rugby, och tränar och tränar och tränar, för att göra de bästa och mest perfekta kasten i själva matchen. Kirurger gör alla sina försök ’i matchen’!
Den 24 september anordnades vid KI et SHERN-seminarium (www.swednetworks.se/shern) med Vicky Gunn från Glasgow University. Titeln var: Do research-teaching linkaging have anything to do with students’ working life? Vicky började med att hän...
Anne Mette Mörke, Aarhus Universitet, Center for Medicinsk Uddannelse är docent i medicinsk pedagogik besökte oss på Centrum för Medicinsk Pedagogik den 24 april 2012. Hon arbetar vid en forskningsenhet med akademiska tjänster där forskning och utbil...
Hej,Jag har nyligen tagit del av rapporten 'Generell vägledning för självvärdering i Högskoleverkets system för kvalitetsutvärdering 2011-2014'. På sidan 11 i denna rapport ombeds utbildningarna redovisa Lärarkompetens och lärarkapacitet. Till min oe...
Swednetkonferens 5 maj 2011. Keynote: Björn Stensaker, Oslo Universitet Pedagogisk utviklingsarbeid – fra individorientering til organisasjonsfokus? Stensaker började med att berätta att han ursprungligen är statsvetare och organi...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 | 6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 | 13 |
14 |
|||
15 | 16 |
17 | 18 |
19 | 20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
||||||||
|
Här hamnar inlägg som berör individens lärande i medicinsk pedagogik och i allmän högskolepedagogik.
Här hamnar inlägg som ger tips eller idéer kring undervisningsformer och examinationsformer inom medicin och hälsoområdet.
Här hamnar inlägg som berör forskning inom medicinsk pedagogik, såsom metodologiska och epistemologiska frågor, eller forskningspolitik.
Här hamnar inlägg som berör arbete på organisations- och systemnivå för att utveckla utbildning inom vård och medicinområdet.