Igår var jag på en eftermiddags om anordnades av Karolinska institutets framtidsråd. Det var en TEDx-event (för mer info se http://www.ted.com/pages/468), och bestod av sex korta föreläsningar om kreativitet. Som helhet var det en inspirerande och intressant eftermiddag. Alla talarna (enbart män - man hade verkligen försökt få dit en kvinna - är kvinnor mer restriktiva med att framhålla sin kreativitet?) belyste ämnet från olika perspektiv; kreativitet i organisationer, kreativitet i hjärnan, kreativitet ur ett utvecklings och utbildningsperspektiv, kreativitet från ledningsperspektiv osv. Om man vill se föreläsningarna finns de på http://bambuser.com/channel/tedxkarolins...linskainstitutet

Först ut var Per Christensen, psykolog från Karlstad universitet, jag tyckte hans föreläsning var väldigt intressant. Han har skrivit om kreativitet i organisationer och hade undersökt hur vanliga människor är kreativa i sina organisationer. Han fann at kreativa grupper av människor använder okända 'solution spaces' - dvs inte självklar kunskap utan man går ett steg till. Inte så konstigt kanske. Men han undrade också varför det var så och när man frågade dem visade det sig att det var själva uppgiften som de fann intressant av en eller annan anledning, t ex att den påminde dem om något eller var relevant av en eller annan orsak. Hans slutsats var att det var fråga om s k intern motivation (intrinsic motivation). Detta är ju också något som vi försöker skapa i undervisningen, genom att skapa relevanta och spännande uppgifter för studenterna, finns större möjlighet för att studenterna är motiverade när de försöker lösa uppgiften.

Vidare hade han frågat ett antal VDar för stora företag i världen vad de tyckte om kreativitet. Han blev besviken när det visade sig att de ofta ville ha mindre kreativitet av sina anställda och drog slutsatsen att det handlade om att deras definition av kreativitet huvudsakligen fokuserade på att de vill ha stabilitet och inte kaos inom organisationen. Pers definition av kreativitet innebar att det handlar om:

nya, originella idéer

värdefulla idéer

handlingsbara idéer

Den sista, att idéerna ska vara handlingsbara är mer ovanliga och goda idéer faller ofta på detta.

Slutligen berättade Per Christensen om en studie där personer inom ett företag och personer ur allmänheten tävlade om vem som var mest kreativ. Allmänheten fick gå ut i sin vardag och identifiera problem, samt föreslå lösningar, och de inom organisationen fick under samma tid sitta i grupper eller hur som helst för att komma på nya idéer. Allmänhetens förslag och företagets förslag värderades sedan av några utomstående i relation till kriterierna ovan. Allmänheten vann överlägset både vad gällde originalitet och värde. Vad gällde handlingsbarheten blev det lika.

Istället för att hänvisa till intern motivation skulle jag dock tycka att det här har med själva sammanhanget, kontexten, att göra. Allmänheten finner problem i ett sammanhang och sammanhanget ger problemet värde på ett helt annat sätt än om man sitter i en organisation och så att säga tänker ut ett problem.

Frågor som man kan ställa sig efter denna föreläsning är då: hur kan vi inom universitetsvärlden skapa både sammanhang och relevans för studenter på bästa sätt, där de får vara kreativa, utveckla sin kreativitet och utmana den? Ja, man kan väl lungnt säga att undervisningsformerna måste designas så att man BÅDE får input och kan producera output. Att gå ut i verkligheten istället för att göra allt inom universitetets väggar är ju också centralt - men hur utnyttjas det sedan, alltså den erfarenhet som studenter får när de t ex varit i primärvåden eller i verksamhetsförlagd utbildning? Ger man dem i uppgift att vara uppmärksamma på vad som skulle kunna utvecklas och förbättras i det de är med om? -eller inte?