Under en lunch med Mathieu Albert talade vi om forskningskvalitet, teoretiska perspektiv och införandet av samhällsvetenskap i medicinsk pedagogik. Skulle man kunna se den utveckling som har skett de senaste 5-7 åren inom medicinsk pedagogisk forskning som en vattendelare eftersom tidigare etablerade samhällsvetare har fått större och större plats?

En fråga som jag själv stött på vid ett flertal tillfällen är frågan om medicinsk pedagogik är en del av pedagogiken (eller högskolepedagogiken), eller om det är en del av medicinen som ämne. Egentligen är det kanske inte en fråga som har ett svar - enligt Albert har fältet utvecklats i nära interaktion med medicinen och de paradigm (vetenskapliga förgivettaganden) som är dominanta där. Det är dock markant hur plötsligt en forskare som Mathieu Albert, som i princip ägnar all sin tid åt att integrera sociologiska teorier och perspektiv i studerandet av medicinsk pedagogik som fält. Hans favorit är Bourdieux, en tämligen komplex och inte helt lättgripbar sociologisk teoretiker. Om man tittar på den forskning som produceras från Wilson Centre, där han har arbetat ungefär lika länge (5-7 år?), handlar en stor del av studierna och publikationerna om att tillämpa sociologiska teorier på vårt fält. 3 av de 11 personer som har ställningen 'scientist', är sociologer. Detta är en oerhörd styrka, då det är just avsaknaden av teoretisk förankring som otaliga gånger har diskuterats som brist i de medicinpedagogiska tidskrifternas 'Editorials'.

Ett stort problem är dock de begränsningar som finns i dessa tidskrifter vad gäller mängden ord som kan ingå i en artikel. "It is impossible for me to write a rigorous article in 3000 words" säger Mathieu Albert. Den enda av tidskrifterna som har en obegränsad ordmängd är Advances in Health Sciences Education - så ser den också till formatet betydligt mer ut som en tidskrift i sociologi eller högskolepedagogik med sitt A5-format istället för A4 format (jfr Higher Education, Learning and Instruction, Studies in Higher Education).

Jag ville ändå framhålla vikten av att tillämpa strukturer och format som är kända och accepterade av den målgrupp och verksamhet inom vilken vi verkar (medicin och vårdpraktik/ utbildningar). Detta är ett av argumenten i min egen avhandling (Bolander Laksov 2007), och utgör en viktig grund för själva idén med Scholarship of Teaching and Learning: genom att anta ett vetenskapligt förhållningssätt till undervisning och lärande, där transparens, dialog och peer review utgör en viktig del i kvalitetssäkringen, har vi större möjligheter att öka både själva kvaliteten och respekten för utbildningsverksamheten som del i universitet och högsolor.

Mycket av den forskning som publiceras i Medical Teacher, Medical Education och Academic Medicine, och kanske ännu mer så i de disciplinspecifika tidskrifterna, är beskrivningar av vad man har gjort när man utvecklat något, eller randomiserade kontrollerade studier kring områden som kanske inte egentligen bäst bör studeras enligt en sådan metodologi. Dock tycker jag, delvis till skillnad från Albert, att detta är en viktig inkörsport till att ägna sig mer åt medicinsk pedagogik, och att det finns en plats för det som vi kallar 'Scholarship' även i tidskrifter. Däremot är jag helt överens med honom om behovet av teoretiskt välförankrad och rigorös forskning, och att ja, kanske borde det finnas olika spår för s k 'Scholarship-artiklar' och 'Forsknings-artiklar, som det ju gör nu i Swednets www.swednetwork.se nya, svenska tidskrift: Högre Utbildning - http://hogreutbildning.se/