Maart Norma, ordförande i det estniska nätverket för pedagogiska utvecklare berättade vid en presentation att han bestämde sig för att skapa en tävling mellan de olika tekniska fakulteterna på University of Tartu på basis av deras studentkursvärderingar. Det var svårt att se någon skillnad mellan programmen. Dessvärre verkar det inte som att programmen brydde sig så mycket om dessa siffror – Normas tolkning var att det handlar om var pengarna kommer ifrån (forskning). Förslaget var att managers måste ta tag i de lärare som ligger längst ner på skalan och belöna de som ligger högst upp på skalan. De som är i mitten borde få uppmärksamhet och stöd för att ta sig upp på den högsta nivån.

Personligen är jag tveksam till detta sätt att arbeta med kursvärderingar. Genom att enbart fokusera på läraren som individ blir det en tydlig signal även till studenterna att det är ett 'lärarcentrerat' förhållningssätt. Istället för att uppmuntra studenterna att fundera över om de har lärt sig något och hur bland andra läraren har bidragit till lärandet, men kanske även de aktiviteter som man engagerat sig i genom kursen, blir det en ensidig fokusering på läraren.

I Australien har Paul Ramsden utvecklat ett kursvärderingsformulär för nära 15 år sedan nu, the Course Experience Questionnaire, som fokuserar på helheten och sätter lärandet i centrum. Det är detta formulär som man använt vid Lunds Tekniska Högskola i många år och som har gjort det möjligt att visa på förändringar i studenternas upplevelser och lärande (Olsson, Roxå och Mårtensson). På KI håller formuläret på att testas på några få kurser för att förhoppningsvis användas i full skala nästa termin.

Jag menar inte att läraren inte är viktig. Läraren är jätteviktig! MEN, studenternas lärande är det som bör sättas i centrum och därmed borde det i första hand vara fråga om att utvärdera den miljö (där ju läraren oftast ingår som en viktig del) som man (oftast läraren eller någon kursansvarig) skapar för att underlätta studenternas lärande.